Ingela Ryhede.

 

Varför Irish Glen of Imaal Terrier!

 

Det enkla svaret torde naturligtvis bli – de är bäst!

 

Men för den goda sakens skull vill jag berätta lite utförligare för den oinvigde, om den mycket speciella Irish Glen of Imaal Terriern. Detta blir en oerhört subjektiv berättelse, men vem kan vara objektiv när man ska presentera det man älskar utöver alla gränser.

 

Vad jag sökte när jag beslöt att skaffa en ny hund för 12 år sedan var någon som var intelligent, självständigt tänkande, glad, robust och LUGN. Som var oändligt pigg på äventyr, modig med god vaktinstinkt, mycket lojal och väldigt positiv till andra människor och sin omgivning.

 

Den skulle också se ut som HUND och vara 100 % HUND. Jag travade iväg och köpte en hund bok och bland alla de 350 raser som presenterades så fanns det bara en ras som skulle kunna tänkas leva upp till mina förväntningar – The Irish Glen of Imaal Terrier. Jag slog till och köpte två för säkerhets skull !

 

I 12 år har de varje dag följt med mig på jobbet, åkt buss och tunnelbana (de ligger och sover under rusningstrafik och rör sig inte ens när människor kliver över dem). De har hälsat MYCKET belevat på varenda kund som kommit in i affären. Aldrig skällt eller hoppat, bara snyggt och prydligt hälsat en kort stund och sen gått tillbaka till sina platser. De har försvarat och skrämt iväg tjuvar med bravur, vid ett rånförsök. För att endast ett par minuter efteråt hälsat hjärtligt på nästa kund (de kan verkligen skilja på både människor och situationer).

 

De har tagit hand om och agerat barnskötare till båda mina barn som fötts under deras tid. Agerat som huvudkudde, snuttefilt till en början och numera också ”patienter och kunder” hos ”doktorn och hårfrisören”. ALDRIG ett morr eller ”snapp” även om det har petats och snubblats. Detta bör naturligtvis läsas med sunt förnuft, en hund är en hund och ett barn är ett barn. Man kan aldrig lita på någon av dem till hundra procent.

 

Vi har travat miltals i ösregn och sol, tolkat efter skidor, simmat och DYKT, de älskar vatten! Tar jag fram flytvästarna nästan ylar de och rusar ner mot båten. Vi har legat och sovit i varandras armar miljontals minuter och då viskar de så roliga saker ( Glennar pratar).

 

Vi har rest Europa runt på utställningar och de är alltid glada och positiva oavsett tid på dygn eller miljö. Bara vi är tillsammans. De är verkligen utpräglade flockdjur och det är så de trivs bäst att leva.

 

Jag märker att jag lätt skulle ha kunnat skriva både en och två sidor om deras förträffligheter. Men risken är väl att det bara blir tjatigt, så jag avslutar som jag började. Det finns inte dess like ….de är bäst. (Verkligen BÄST menar jag.)

 

Ingela Ryhede, mer än nöjd ägare av numera ännu flera Irish Glen of Imaal Terriers.

Ulrika G-Bergmark.

 

Varför jag blev med Glen!

 

Jag har alltid haft schäfer och jobbat i bruksgrenar med dom samt haft räddningshund.

Som alla säkert förstår så krävs det en hel del träning för att kunna tävla med någorlunda bra resultat.

Mina barn blev äldre och fick egna intressen som krävde en hel del av oss som föräldrar och då menar jag tidsmässigt. Detta innebar att jag inte fick så mycket tid över för att träna min schäfer som jag behövde.

 

Då jag alltid velat ha en mindre hund och var utställningsintresserad så började jag att söka efter en ny ras. Den skulle vara robust, tålig, uthållig och tycka om barn och människor. Jag fann då en bild på en Irish Glen of Imaal terrier och föll för dess byracke utseende. Jag började söka efter information om rasen och fann då att detta var vad jag ville ha. Den var inte så stor som ras och det innebar att den inte var sönder avlad som så många andra raser. Att det var en trim ras skrämde mig inte för det är en väldigt enkel trimning som jag tror vem som helst kan lära sig.

 

Så för fem år sedan kom min första Glen in i vår familj och alla blev förälskade i henne på en gång. Det är verkligen en hund som faller mig i smaken, gillar att sova på morgonen precis som jag själv. Aktiv när det krävs, lätt att ta med sig vart än man åker. Den propsar inte på att det hela tiden ska hända saker. Det är en allroundhund man kan använda den till mycket, jag som då är en ”gammal” bruksmänniska har då provat att träna agility, viltspår och lydnad. Sen kan man om man vill förstås även tävla i dessa grenar. Man kan även prova på grytträning. Eller lära den konster för den är lättlärd om man lägger ner lite tid.

 

Den gillar närkontakt, tycker om att ”gulla” och är bra som sängvärmare.

Det finns även mycket urhund kvar i den och det gillar jag också. Den är lätt att socialträna, det behövs nästan inte det finns där redan. Den är även bra som vakthund man behöver inte vara mörkrädd när man är ute med en Glen.

Nu har vi två Glen i familjen och trivs jättebra med dom de fungerar bra i vår familj och tillsammans med vår schäfer.

Så hädanefter kommer det att finnas minst en Glen i vår familj.

En Glen är mycket hund i en ”liten” kropp.